110510

Just nu befinner vi oss på Venice Beach! Kan ju säga att våra bussupplevelser på den här resan inte har varit de bästa…

Vi gick upp vid nio (tidigt för oss, då bloggen uppdateras sent in på nätterna, haha) och käkade frukost. Därefter gjorde vi oss klara och checkade ut från hotellet vid tolv. Gick sedan ner mot Hollywood Boulevard, ett ställe där man kanske inte ska släpa två stora resväskor efter sig. It was pretty crowded. Nathalie köpte sin dagliga dos från Starbucks. Därefter blev det lite väntan på bussen och när den väl kom, önskar jag nu i efterhand att vi hade missat den och hoppat på nästa. Vet inte om det finns någon lag i USA som säger att det ALLTID måste vara någon mentalt störd människa på bussen, lämnar någon, så får något nytt psycho gå på.

Det hoppade i alla fall på en man som verkade befinna sig på en annan planet, eller mer något annat universum. Han var så hög att han inte kunde få fram ord, utan mumlade sig till något som liknade ord. Han ville till Target, men ville INTE betala. Efter att busschauffören tjatat på honom i fem minuter, var vi framme vid Target, men här ville idioten inte gå av. Så där stod vi i tio minuter innan vår hjälte dök upp (som i och för sig suttit på bussen hela tiden) och räddade oss! Efter att nästan ha fått vår alien att lämna bussen, gav han honom en lätt touch och då gjorde alien ett fake fall ner på trottoaren och låg kvar där i fosterställning när vi körde därifrån. En halvtimme senare var vi framme vid vårt stopp, vi hoppade av och satte oss för att invänta vår andra buss. Efter en kvart kom bussen, vi gick på och till en början verkade allt vara normalt. Men sen började det att hända saker, Först började en man skrika att han skulle av på sitt stopp, när bussen han befann sig på var en express, som enbart stannade på en fåtal stopp. Så där stod han och skrek och skrek till nästa stopp. Fullt normalt. Sedan var det dags för busschauffören att flippa ur, då det var jättemycket folk på bussen och hon ville att alla skulle gå så långt bak som möjligt. Men när inte alla gjorde det, stängde idioten av bussen och gick ur för att säga till. Därefter satt hon sig i sin stol ett tag för att chilla ett tag. Sen när hon stängde dörrarna och startade bussen för att köra iväg, då var det en man som satt fast med handen mellan dörrarna där bak, busschauffören hörde inte, så han satt fast där tills nästa stopp. Under nästan hela bussresan så stod en man och pratade med Natta, han hade tusen frågor om Sverige, allt från frågor om vapen, kultur, mat och ABBA. Han informerade även oss att trummisen i ABBA hade hittats död på Mallorca, vilket var en nyhet för oss då vi inte visste att ABBA haft en trummis. Han undrade även om Natts var här för att bli sångerska eller skådespelerska och han tyckte att vi var mycket privilegierade som reser så mycket. Han erbjöd även sitt mobil nummer om vi skulle gå vilse eller skulle behöva hjälp med något, men vi tackade snällt nej.
Så vi kom väl fram en halvtimme senare, tack till alla idioter som förgyllt vår dag!

(Hoppas att ni läste texten med sagoröst, för det gjorde jag för Natta, hon tyckte det lät som en ljudbok…)

Väl framme på hotellet, som har perfekt läge, möttes vi utav ägaren som visade oss runt och berättade lite om vad som finns i närheten. När vi fått vårt rum, bytte vi om till bikini och gick ner på stranden för att få lite färg, finally!

På kvällen gick vi till en italiensk (ovanligt) restaurang, där vi åt mycket god mat och små vitlöksbröd som de gav till oss hela tiden. Efter ett tag blev det allsång och personalen gick runt och skålade med alla gäster!

Nu ska vi sova! Imorgon blir det stranden och innan dess måste vi köpa lite solskyddsfaktor, Nattz är en kräfta!

Utsikten från vårt hotell! Perfect!

Vårt lilla rum!

Vårt lilla rosa hotell!